Luftföroreningar kan tas om hand både av luftrenare och av ventilation. De föroreningar som finns kvar i luften efter eventuell luftrening måste föras bort med hjälp av ventilation. Ventilation innebär att den förorenade luften inomhus byts ut mot frisk uteluft. Om luften utomhus är förorenad kan den behöva renas genom, till exempel, ett filter.
Även om det finns luftrenare ställer 111 § i föreskrifterna om arbetsplatsens utformning krav på att det finns ventilationssystem.
I skolor, kontor och liknande verksamhet där föroreningarna oftast avges utspritt i hela lokalen behövs bara allmänventilation. Genom en lämplig placering av till- och frånluft och med hänsyn taget till luftens temperatur och hastighet kan man se till att hela lokalen ventileras på samma sätt.
Allmänventilation behövs även när det finns processventilation i en lokal. Den behövs för att ta hand om de föroreningar från processerna som processventilationen inte fångar upp och de föroreningar som avges från människor och byggnadsmaterial.
Luften ska tillföras på ett sådant sätt att den inte orsakar drag. Det kan vara nödvändigt att förvärma uteluften. Oftast behövs fläktstyrd ventilation för att ge tillräckliga luftflöden utan att skapa besvärande drag och för att kunna förvärma luften.
Det finns dock inget krav på fläktstyrd ventilation i föreskrifterna för arbetsmiljön.
I skolor, kontor och liknande verksamhet är det framförallt människan själv, parfymer, byggmaterial och inredning som avger föroreningar. Det kan till exempel vara damm, pollen, pälsdjursallergen och kemiska föreningar. Vilken luktnivå som accepteras är oftast det som avgör hur mycket ventilation som behövs i skolor och kontor. Som anges på sidan om risker med dålig ventilation kan koldioxidhalten användas för att ta reda på om luftflödet är tillräckligt.
Industrier, slöjdsalar, kemilaboratorier och liknande är exempel på lokaler där luftföroreningar också kommer från farliga ämnen och processer. Läs mer om detta på sidan om processventilation.
För att ta hand om luftföroreningarna måste uteluft tillföras. Enligt 112 § i föreskrifterna om arbetsplatsens utformning ska ventilationssystemet kunna tillföra ett uteluftsflöde på minst 7 liter per sekund och person vid stillasittande arbete i lokaler där personer vistas mer än tillfälligt. Till detta ska läggas minst 0,35 liter per sekund och m2 golvyta. Det första flödet krävs för att de flesta människor ska acceptera de lukter som kommer från människor. Det andra är vad som krävs för att ventilera bort emissioner från byggnadsmaterial och inredning. Som jämförelse kan nämnas att Boverkets byggregler anger 0,35 liter per sekund och m² som ett minimikrav för bostäder.
Hur mycket uteluft som behövs per person beror alltså på hur stor rumsarea varje person disponerar. I kontorsbyggnader kan det krävas ett uteluftflöde på ca 15 liter per sekund och person medan luftflödet i skolor och förskolor behöver vara ca 8 liter per sekund och person.
Under ett arbetspass ökar både föroreningshalten och koldioxidhalten. Om både antalet personer och uteluftflödet är konstant, kommer halterna av föroreningar och koldioxid så småningom att stanna vid en jämviktsnivå. Vid det uteluftflöde som krävs enligt föreskrifterna kommer jämviktsnivån för koldioxid att bli olika beroende på hur stor rumsyta varje person disponerar. I en skola, där man sitter förhållandevis tätt, blir den nivån ca 1 000 ppm. Genom att mäta koldioxidhalten kan man alltså få en uppfattning om den tillförda mängden uteluft är tillräcklig för att vädra ut föroreningarna.
Om personerna i lokalen ökar sin fysiska aktivitet så kommer de att avge både mer föroreningar och mer koldioxid. Det krävs då ett högre uteluftflöde för att hålla samma koldioxidnivå. Detta högre uteluftflöde krävs i sin tur för att ta hand om den ökade mängden föroreningar.
Kravet på uteluftflöde gäller under förutsättning att ventilationen är effektiv. Koldioxidhalten i luften där människor vistas beror också på ventilationens effektivitet. Om man har fullständigt omblandande ventilation kommer koldioxidhalten i vistelsezonen att vara densamma som i frånluften. Den så kallade luftutbyteseffektiviteten är då 50 procent.
Om koldioxidhalten är hög, trots högt luftflöde, kan det bero på att den tillförda luften utnyttjas dåligt. Man kan ha en ”kortslutning”, vilket innebär att en stor del av den tillförda uteluften går direkt ut med frånluften utan att komma rummet tillgodo. Luftutbyteseffektiviteten blir då låg. En orsak till detta kan vara att den tillförda luften är så varm att den stiger upp mot taket och aldrig sjunker ned i vistelsezonen.
Om man har ett ventilationssystem där uteluften tillförs med lite lägre temperatur än rumsluften, och nära golvnivå, kommer luften uppe vid taket att få en högre halt luftföroreningar och koldioxid än lägre ner. Om frånluften tas uppe vid taket kan luftutbyteseffektiviteten bli högre än 50 %.
I de allmänna råden till 111 § i föreskrifterna om arbetsplatsens utformning står att luftutbyteseffektiviteten ska vara lägst 40 procent.
Värdet 7 liter per sekund och person anges även i standarden SS-EN 16798-1:2019. Där står att uteluftflödet 7 liter per sekund och person innebär att 80 procent av en normalbefolkning upplever luftkvaliteten som acceptabel när det gäller lukter från människor. Standarden utgår från försök med personer som kommer in i en lokal utifrån. För personer som redan befinner sig i lokalen krävs det lägre luftflöden för att nå samma acceptansnivå – eftersom man har blivit adapterad till situationen.
För att få lika stor acceptans för lukter från byggnadsmaterial och inredning, krävs det enligt standarden ett tillägg på:
- 0,35 l/s och m² i byggnader med mycket låg avgivning av luftföroreningar.
- 0,7 l/s och m² i byggnader med låg avgivning.
- 1,4 l/s och m² i byggnader som inte har låg avgivning.
Uteluftsflödet 0,35 l/s och m², som anges i föreskrifterna om arbetsplatsens utformning, är alltså enligt standarden lämpligt för byggnader med mycket låg avgivning av föroreningar. Det är byggnader där en ansträngning gjorts för att välja lågemitterande material, aktiviteter med avgivning av föroreningar är förbjudna och inga tidigare föroreningskällor (som tobaksrök) finns. Ett problem idag är att det inte finns någon standardiserad metod som anger vilken grupp olika material tillhör.
Efter nybyggnad eller invändig renovering bör ventilationen gå kontinuerligt under det första året. Först därefter kan man börja sänka flödet när lokalerna inte används.
Ventilationssystemet kan köras med reducerad kapacitet under de tider då inget arbete pågår. Alternativet är att starta ventilationen i så god tid att en hel luftomsättning hunnit ske innan arbetets början.
I föreskrifterna om arbetsplatsens utformning finns inga värden för lägsta godtagbara luftflöden i industrilokaler angivna. För att bestämma lämpliga luftflöden behöver man utgå från den specifika lokalens föroreningsalstring, utformning och enligt vilka principer ventilationen byggts. Om det finns hygieniska gränsvärden för luftföroreningarna i lokalen påverkar dessa också luftflödesbehovet.
I föreskrifterna om arbetsplatsens utformning finns inga värden för lägsta godtagbara luftflöden i industrilokaler angivna. För att bestämma lämpliga luftflöden behöver man utgå från den specifika lokalens föroreningsalstring, utformning och enligt vilka principer ventilationen byggts. Om det finns hygieniska gränsvärden för luftföroreningarna i lokalen påverkar dessa också luftflödesbehovet.
I bilverkstäder förekommer exponering för många olika luftföroreningar varav en del är cancerogena. I de allmänna råden till föreskrifterna om arbete i motorbranschen finns följande förslag på luftflöden:
Det finns flera fall där ventilationskrav inom träindustrin har överklagats. Sådana ärenden har då bedömts av Arbetarskyddsstyrelsen eller regeringen. Här är exempel på tidigare beslut:
I snickerier har behovet av uteluft bedömts vara minst 2,5–3,5 liter per sekund och kvadratmeter golvarea. I några överklagningsärenden med liten verksamhet och luftiga lokaler har dock ett uteluftsflöde på minst 1,5 liter per sekund och kvadratmeter golvarea bedömts vara tillräckligt. I hyvlerier har det ställts krav på ett uteluftsflöde på minst 2 liter per sekund och kvadratmeter golvarea.
I de fall då processventilationen har varit i drift hela arbetsdagen och där frånluften har förts ut i det fria har ingen ytterligare frånluft krävts utan krav har då ställts på ”kontrollerad” tilluft.
Uteluftintag via maskinrum, öppna portar eller otätheter har inte godtagits. I ett fall där ingen verksamhet pågick under vintersäsongen bedömdes det att tilluften inte behövde vara fläktstyrd men att dragfrihet skulle kunna ordnas ändå.
Källa: Arbetsmiljöverket
